-

Igår fikade jag med Elina och Jennifer. Det var jättemysigt, vi kollade på gamla foton som Jennifer hittat hemma. Pratade nostalgi, minnen och framtid. Efter det skildes våra vägar åt vid busstationen. Jag och Elina satte oss på lantisbussen och Jennifer på Rimbobussen. Fast efter en knäpp i huvudet på både mig och Elina hoppade vi av halvägs och steg på Rimbobussen istället, då med högljutt humör. Det var längesen jag skrattat så mycket som igår. Efter vilda samtal på bussen och efter ett äkta farväl av Jennifer sprang jag och Elina in på vår gamla skola. Där rusade vi runt och mindes massa knäppa saker som vi gjort i alla rummen där. Vi skrev meddelanden till vår gamla lärare på tavlan, följde efter syster Linnea som städade och smög på karategruppen i gympasalen. Flashbacks för oss båda. Klockan nio på kvällen åkte vi hem med Pappa Elina som spelade Guns'n roses på högsta volym. Det är de här små sakerna som gör att livet trots allt är fint ibland. Jag saknar oss, såååå mycket. TVÅ VECKOR KVAR NU.

Häckar som slingrar sig runt hus kan vara riktigt knepiga. Speciellt om man vill komma igenom dem. Elina ålar i snön, jag hejar på för att sedan snurra mig igenom medan taggarna slet i mitt hår. Man skulle kunna säga att det alltid lurar ett litet, litet äventyr runt varje hörn när jag och Elina är tillsammans. 
Sen kan vi sitta i hennes rum i evigheter för att lyssna på världens bästa musik och prata om massa saker eller bara vara allmänt galna. Tänk vad bra musik kan göra med en egentligen. Glädjen sprider sig i hela kroppen och man vill bara hoppa runt och sjunga, springa och skratta tills magkramp infinner sig. Så kände jag mig igår. Då börjar man längta lite efter sommaren med sina fina dagar, bra musik och vackra människor. 

Jag står långt fram, det känns bra. Vi väntar länge men tålmodigt. Vi är taggade. På gott humör.
Tillslut kommer dom ut på scenen. Det är bandet du lyssnat på i flera år, bandet vars texter du kan utantill. Det är något speciellt med att se sina idoler live. När Pharrell börjar lira introt till Anti Matter exploderar vi.
Du får en armbåge i huvudet, svetten rinner, du får ont i fötterna. Men du bryr dig inte. Vi sjunger med, dansar, ler. Du skriker, alla skriker, ni älskar det. Du kläms tillsammans med de andra. Vi hoppar upp och ner, händerna i luften. Tecknar star trek sign, får respons från Pharrell och Shay som tecknar tillbaka. Star trek sign.
Ingenting annat spelar någon roll, vi alla är där av samma anledning. Vi älskar det och vi vill ha mer och mer. Ett leende till en okänd, bara för att hon har exakt samma känsla som du. Lukten av svett stör dig inte, du känner bara hur adrenalinet pumpar och du önskar att det här aldrig ska ta slut. Men tyvärr så tar det slut, men jag kan trösta mig med att jag aldrig glömmer den kvällen. NERD for life!

www.rockfoto.nu

--->Bra recension!

Jag har just pratat med Gaby i telefon i 49 minuter. Känns bra, känns bra. Vi pratade om att jag ska till henne i påsk, Bombamela, en roadtrip till Jönköping (HAHA som kommer bli så grymt bra, GEEJ reunion #2) och massa annat. Jag ska boka biljetterna senare i veckan, då kommer det bli bekräftat och jag kommer gå som på moln.

Det är dagar som den här då jag saknar er som mest. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få träffa er och bara sitta och prata och skratta om allt och alla precis som vanligt. Ni är mina bästa vänner och kommer alltid vara det var som än händer. Jag älskar er!