-

Tittade in på mina forna (uääh) klasskamrater Pernilla och Davids bloggar och de har skrivit en lista vid namn "7 sanningar". Eftersom att jag är i desperat behov av att skriva något så får det bli den. Here we go.

1. Jag är beroende av musik. Livet blir så mycket bättre med musik. Jag skulle kunna skriva en bok om musik. En bra låt kan få mig att vilja explodera i tusen bitar. Både på ett bra och dåligt vis. Är jag glad kan jag spela låten på repeat och dansa och le i evigheter men om jag är ledsen kan jag sitta och gråta i flera timmar och tänka på hur hemskt livet är. Sen kan jag för det mesta inte blanda genrer heller. Lyssnar jag på en hiphop låt kan jag inte direkt efter den lyssna på en indie låt. Det blir helt fel. Det handlar helt och hållet om vilket humör jag är på. Ena dagen är det hiphop andra dagen är det indie/rock - om vi talar grova drag. 

2. Jag hatar att prata om känslor. Sånt där deep talk alltså. Jag känner mig så....utsatt.

3. Jag är äckligt rädd för djupt vatten. Jag har inte badat på minst två år. Enda gången har varit en sommar vid Medelhavet. Men även där hade jag svårt med djupt vatten. Snorklingen fick mig att börja gråta, även om det stundvis var ascoolt. Jag kan absolut inte titta på filmer som handlar om vrak och ubåtar. Det är nog det värsta. Vrak och ubåtar. Eller ja, undervattensscener rent allmänt är jättejobbigt. Vi kan ju ta Titanic som exempel. Jag har sett den en och en halv gång. Den första gången var även den gången då jag såg hela filmen. (Då grät jag tills tårarna tog slut men det var mest för att Jack dog)
Den filmen är mardrömmen!! Man får se vrak, ubåtar och en sjunkande båt. Nämnde jag det? Att båtar som håller på att sjunka också ger mig panik. Men det kanske ni förstod. Oväsentligt.
Den enda gången det är lite okej är om det är sånt där klart vatten där man ser allting. Jag har ingen aning om varför det är så här. Men jag får panik, svårt att andas och så blir jag yr också. Och får, ni vet, en ilning genom kroppen och en klump i halsen som alldeles innan man börjar gråta. Oj vad dum i huvudet jag låter.

4. Ni vet när man dansar en koreografi? Då räknar man ju varje steg för att lättare kunna hålla takten och allt det där. Men jag kan inte det. Jag vet inte om det gör mig bättre eller sämre men jag har aldrig lyckats räkna mig igenom en hel koreografi. Hur faan hinner man med det egentligen? Det är lättare att lyssna på musiken tycker jag.

5. Jäklar. Jag har ju tre sanningar kvar.... Hmm.... Okej. Jag saknar skolan. Och då menar jag inte läxorna. Jag menar såklart själva gemenskapen man hade där. Alla skumma, roliga, knäppa saker vi gjorde. Fan vilka minnen man har. Såna där minnen som får en att önska att man gick i Sp06B igen. Att man var en sån som fortfarande gick gymnasiet.

6. Jag skriver ner meningar från låttexter, filmer, böcker etc som jag tycker om. T.ex:

"I'm two quarters and a heart down. And I don't wanna forget how your voice sounds."
- Fall Out Boys - Dance dance.

"Hör ljudet av bilen som aldrig anländer,
drömmer dig till sandstränder och vässar dina framtänder,
samt tänker igenom ditt samvete.
Stoppar armen i munnen och biter ihop vid handleden.
River ett tygstycke och lindar trasan runt venen,
börjar skratta, bilen kommer och du är glad att du lever..."
- Snook ft Afasi - Livet är underbart.

7. Jag saknar Gaby. Jättemycket. Och jag tänker på hur det kommer bli sen. När vi blir äldre. Vi kommer glida isär, få färre möjligheter till att prata med varandra, och definitivt få färre möjligheter till att ses. Vi kommer växa upp på var sin sida av jordklotet.
Och jag är livrädd.

jag är lost. som fan. kan det inte hända något snart!? orkar inte sitta på jobbet och dö av värmeslag, komma hem och inte ha tid för speciellt stora händelser innan jag måste sova och gå upp för jobb igen.
jag vill till hultsfred nuuuuuu. då kommer det minsann hända saker!

sen vill jag bli av med mina jobbiga drömmar också. (mina ANDRA drömmar, inte knasdrömmarna, men de är lika förjävliga de) ni vet när man drömmer något som sedan sitter i skallen hela dagen och som får en att tänka och känna massa. usch. och det är inte alltid mardrömmar, de bara suger helt enkelt.         det finns så mycket att säga som liksom inte går att säga.

Alltså jag blir ju grymt sugen att  vara elak mot någon när jag läser om slaget mellan David, Sara och Pernilla. Det var längesen nu. Synd att inte Simon har en blogg (böjer huvudet bakåt och skrattar högt och elakt).
Nej. nu ska jag sätta på mitt ansikte och sen dra till sthlm med Tiger. (You know who you are, höhö.)

Okej jag har två saker att säga: Uno som i 1 på spanska är extremt roligt då jag bara tänker på Uno som i namnet Uno. Därefter kommer jag att tänka på spelet Uno vilket gör det hela ännu roligare.

Sak två: Tant-radiokanalen numero uno (jag sitter och skrattar för mig själv) har förvandlats till värsta partykanalen så nu sitter jag och rockar som fan till massa dancehall låtar. Fett nice så här in på dvärg-timmarna!!

Hahahaha jag och Erik har kommit fram till en skitsmart grej. Att på kvällarna, så här in på dvärg-timmarna blir man extra kreativ och poetiskt. Jag lovar! (Se! Dvärg-timmarna istället för småtimmarna! Det är fantastiskt!) Ikväll har jag slängt ur mig meningar som "modernismens kulturella genombrott", "vi måste överbevisa vå egen svaghet" och liknande. Skitsmart känner man sig.
Men sen vaknar man upp dagen efter och läser vad man skrivit. Då låter de inte alls så jävla smart, utan snarare som om en femåring har skrivit det. Till exempelt, jag tycker att det här inlägget är jätteroligt, men det lär jag nog inte göra i morgon! Så med detta inlägg kan vi väl dra slutsatsen att jag behöver läsa igenom min rapport noggrant i morgon innan jag lämnar in den!

Nu ska jag.... Inte alls sova!

Vad skulle ni välja?
Dra ut alla tänder med en tång eller hugga av alla dina fingar och tår?

Visste ni att det finns skosulor med inbyggd deodorant? Det är sant, vi har det på jobbet. Jag tycker det är hemskt roligt. Faktiskt så roligt att jag överväger att köpa det till någon i julklapp. Såå... Vem känner jag med förskräcklig fotsvett som skulle uppskatta en sån gåva...?
 

Jag hatar modernismen.

Alltså nu blir jag lite irriterad. 
Hittade ett inlägg där det står att det är helt okej att en kille kommer fram och tallar på en, eftersom att det är ett, citat; oskyldigt försök till kontakt.
Okej, hur fan kan det vara det!?

Säg att en kille vill få kontakt med en tjej men är osäker på hur han ska göra. Han kan antingen gå fram och prata med henne och säga något snällt, eller nej vänta, varför inte ta henne rumpan! För det är ju absolut det mest oskyldiga försöket till kontakt (ironi).
Att en kille tar till den vägen för att kunna prata med en tjej (vilket händer ganska så ofta) är fan idiotiskt. Att tycka att det är en helt okej handling är ännu mer idiotiskt. Speciellt när en tjej tycker det, om jag får säga det själv.
Längre ner i inlägget står det: Varför ska man vara hård, bitchig och aggressiv innan den andre har varit det?
Visst, snubben kanske inte är aggressiv, men fan, hans handling är extremt jävla kränkande mot en tjej.
Fan, han tar dig på rumpan eller på brösten i tron om att det ska leda till att du blir intresserad, det är varken oskyldigt, gulligt eller acceptabelt. Bara äckligt och nedvärderande att killar tror att det ska få tjejer på fall.

Idag när pappa kom hem sa han till mig: Idag har jag köpt en present till dig, och du har ingen aning om vad det är. Du har inte ens tänkt den här tanken!
Okej, alltså när någon säger så där blir man ju omåttligt nyfiken. Om jag inte en tänkt i de banorna blir det lite svårt att gissa...
Men det betyder alltså att det varken är en egen lägenhet, resa till Västindien, en gata uppkallad efter mig eller en systemkamera. Hmm! Då har jag fan igen aning om vad det är.

Fan jag kom på en grej som gjorde mig sur när jag var i stockholm i söndags. Varför är det så jävla svårt att vara trevlig när man jobbar i kassan? Man har en enda jävla uppgift, slå in varorna och ta betalt. Är det då så jobbigt att klämma fram ett leende och säga HEJSAN och HEJDÅ.

Värst är det i matbutiker. Där sitter det en massa bittra, uttråkade tjejer i samma ålder som mig som inte bryr sig ett piss om kunderna eller hur deras jobbinsats ser ut. Och nu menar inte jag att alla ska förvandlas till fanatiska jobb-freak. Det är inte min poäng, vad jag mer syftar på är respekt. Hänsyn liksom.
Jag råkar faktiskt själv jobba i kassan på en affär, kanske är det därför jag reagerar? Jag förstår inte hur de inte bryr sig ett piss om hur jäkla nonchalanta de ser ut. Jag menar, senast förra veckan var det en kille som satt och smsa istället för att låta mig betala. Nej nej, istället fick jag snällt vänta medan han smsade klart. Jäkla pissare.  
Visst, jag kan också rätt ofta vara uttråkad när jag sitter i kassan på mitt jobb. Men inte fan suckar jag fram ett självmords hej eller tittar på alla möjliga ställen istället för på kunden förutom när man är tvungen.
Jag skulle få sparken direkt. Plus att det liksom strider mot... människans natur. Hahaha. Nej men seriöst, är det så svårt att säga le och säga hej istället för att mumla och se sur ut? Se lite jävla glad ut så är jag nöjd sen.
Förresten så är jag en sjujäkla bra kassörska. Sådeså.