-

Farväl Norrtälje, god dagens Rö(v).
Vad finns att säga, det är inte varje dag man tvingas lämna civilisationen för att flytta tillbaka till den byhåla man en gång lyckades slå sig fri ifrån. Fast visst, den har sina fördelar.
Jag har ett eget rum igen, tack och lov. Men det blir inga mer promenader med Desse till McDonken eller runt hela Norrtälje. Eller någon snabbis ner till centrum. Nu måste jag rusha till bussen var eviga dag istället.
Nej nu klagar jag lite väl mycket.

Något positivt då.
Jo, jag och Elina satt och mindes Israel på väg hem idag. Vi pratade om Leo och hur korkat det är att råka skjuta en kamel. Och såklart om Eilat, kvällen med Yaniv och Shahar, Hod HaSharon och falafel-stället. Fan vad härligt det var att sitta där och minnas allt igen. Jag skrattade, fick tårar i ögonen och kände en stark längtan efter Gaby. Vi kommer inte ses förrän om ett halvår, fy satan vad långt.