En kryssning, lite Tallin och mycket... annat. #2
Okej, jag är igång nu så kan berätta några andra finfina guldkorn från resan.
André (full) sprutar spraydeodorant i munnen och faller sedan huvudstupa framåt och slår käften i sängkanten. Lite senare står han inne på toaletten och utropar förvånat att han blöder ur munnen.
Vi sitter i karaokebaren när en berusad Filip puttar till Elina så att hon flyger av stolen och slår sitt stackars huvud i grannbordet. Filip, som inte fattat vad som just hänt (eller märkt att Elina flugit av stolen) börjar prata med någon annan medan Elina sakta kravlar sig upp och ger honom en örfil. Filip som fortfarande inte fattar vad som just hänt ser detta som en helt normal grej, tänker för sig själv att han antagligen gjort något dumt och går utan att tänka mer på saken mot baren.
Filip ligger ca 40 minuter i korridoren utanför hytten då han av någon mystisk anledning förlorat känseln i benen. Ingen går förbi och kan hjälpa honom.
Några av oss hade en hytt bredvid en barnfamilj. William hade svårt att hålla koll på hyttnumrena och råkade mer än en gång knacka på hos dem istället. Varje gång slängde mamman upprört igen dörren rakt i ansiktet på honom.
Ante, Isabelle, E.G. och Emil lyckas smita in i schlagerbaren under natten när den stod helt tom och medan resten av oss sitter i hytten och tittar på dem på tv-kanalen som visar olika rum på båten dansar de bugg, moonar och... plockar fram vissa... kroppsdelar. Värt att veta är att dansgolvet på tionde våningen hade en hel vägg av tv-apparater som visade endast denna kanal...
Jag och André träffar på två tjejer och en kille. Ena tjejen (som jag trodde var tolv men som egentligen var 23 år) sticker fram en liten flaska under Andrés näsa och ber honom lukta på innehållet. När vi frågar vad det är säger dem bara att de har köpt den på en strippklubb i Tallin...
Vi har just gått av i Tallin, alla är vrålhungriga och vi utgår ifrån att Filip - vår befriare och ledare ska föra oss till en restaurang. Så när vi korsat snöiga åkrar och gått upp för hundra trappsteg och förfrusit alla tår och inte alls står framför en restaurang utan framför Estoniamonumentet så ser jag i min fantasi hur vi alla flyger på honom och börjar äta av honom istället. I verkligheten så står vi alla där och stirrar dött på metallgrejen tills någon orkar skrika på honom att föra oss till maten.
André (full) sprutar spraydeodorant i munnen och faller sedan huvudstupa framåt och slår käften i sängkanten. Lite senare står han inne på toaletten och utropar förvånat att han blöder ur munnen.
Vi sitter i karaokebaren när en berusad Filip puttar till Elina så att hon flyger av stolen och slår sitt stackars huvud i grannbordet. Filip, som inte fattat vad som just hänt (eller märkt att Elina flugit av stolen) börjar prata med någon annan medan Elina sakta kravlar sig upp och ger honom en örfil. Filip som fortfarande inte fattar vad som just hänt ser detta som en helt normal grej, tänker för sig själv att han antagligen gjort något dumt och går utan att tänka mer på saken mot baren.
Filip ligger ca 40 minuter i korridoren utanför hytten då han av någon mystisk anledning förlorat känseln i benen. Ingen går förbi och kan hjälpa honom.
Några av oss hade en hytt bredvid en barnfamilj. William hade svårt att hålla koll på hyttnumrena och råkade mer än en gång knacka på hos dem istället. Varje gång slängde mamman upprört igen dörren rakt i ansiktet på honom.
Ante, Isabelle, E.G. och Emil lyckas smita in i schlagerbaren under natten när den stod helt tom och medan resten av oss sitter i hytten och tittar på dem på tv-kanalen som visar olika rum på båten dansar de bugg, moonar och... plockar fram vissa... kroppsdelar. Värt att veta är att dansgolvet på tionde våningen hade en hel vägg av tv-apparater som visade endast denna kanal...
Jag och André träffar på två tjejer och en kille. Ena tjejen (som jag trodde var tolv men som egentligen var 23 år) sticker fram en liten flaska under Andrés näsa och ber honom lukta på innehållet. När vi frågar vad det är säger dem bara att de har köpt den på en strippklubb i Tallin...
Vi har just gått av i Tallin, alla är vrålhungriga och vi utgår ifrån att Filip - vår befriare och ledare ska föra oss till en restaurang. Så när vi korsat snöiga åkrar och gått upp för hundra trappsteg och förfrusit alla tår och inte alls står framför en restaurang utan framför Estoniamonumentet så ser jag i min fantasi hur vi alla flyger på honom och börjar äta av honom istället. I verkligheten så står vi alla där och stirrar dött på metallgrejen tills någon orkar skrika på honom att föra oss till maten.
Kommentarer
Postat av: Elina
HAHAHAHAHAHHA jag DÖÖÖÖÖÖR, du är så förbaskat poetisk min älskade emelie och jag kan ju inte göra annat än att garva när jag läser detta xD
Postat av: Anonym
Well, i was born that way HAHAHAHHAHA
Trackback
