fire.
Jag sitter i min säng och bara stirrar ut i tomma intet. Jag vet inte vad jag ska göra ikväll. Allt verkar ointressant och jobbigt. Men allra jobbigast är det att bara sitta här och stirra. Det kryper i hela kroppen men ingenting verkar tillräckligt roligt för att jag ska orka resa mig från sängen. Så jag får väl fortsätta sitta här och hata tomheten.
Bryr mig inte ett piss om OS!!
Pappa sitter i vardagsrummet och hojtar saker som "jag tror vi har ett till guld på gång", "170 meter!" och "kom så får ni se slutspurten" och herremingud "japp, vi tar guld. var 20 år sedan sist."
För det första, vem pratar han med? Jag hör ingen som svarar. Och jag bryr mig inte ett skit. INTE. ETT. SKIT. Förlåt men så är det.
Istället för OS så tittar jag på musikvideos på Youtube. (wooooh vilket liv va?) Men det är så att jag tittar på min stora kärlek. Mr. Lövely Pharrell Williams. Han är i mina ögon AWESOME. Bäst, bäst, bäst. Kan pressa hans musik i evigheter.
Och han säger så bra saker. Både i sina texter och i intervjuer.
Och snart bokar vi biljetterna till Gäbs i Israel. Så himla AAAAAAAH. Så himla WOOOOOH. Så himla YEAH!!
Jag längtar i princip ihjäl mig.
Nu ska jag begrava mig långt ner under täcket och försöka glömma alla bekymmer. Finns ett par stycken.
Liksom... Just när man tror att det börjar gå bra så vänder det. If they knew how misery loved me.
För det första, vem pratar han med? Jag hör ingen som svarar. Och jag bryr mig inte ett skit. INTE. ETT. SKIT. Förlåt men så är det.
Istället för OS så tittar jag på musikvideos på Youtube. (wooooh vilket liv va?) Men det är så att jag tittar på min stora kärlek. Mr. Lövely Pharrell Williams. Han är i mina ögon AWESOME. Bäst, bäst, bäst. Kan pressa hans musik i evigheter.
Och han säger så bra saker. Både i sina texter och i intervjuer.
Och snart bokar vi biljetterna till Gäbs i Israel. Så himla AAAAAAAH. Så himla WOOOOOH. Så himla YEAH!!
Jag längtar i princip ihjäl mig.
Nu ska jag begrava mig långt ner under täcket och försöka glömma alla bekymmer. Finns ett par stycken.
Liksom... Just när man tror att det börjar gå bra så vänder det. If they knew how misery loved me.
and you can see my heart beating
jag vet varför jag drar ner mig själv i skiten hela tiden. kom på det bara så där helt plötsligt.
för att jag hatar att inte känna någonting alls. och det kommer av någon anledning naturligt att bli ledsen istället för glad.
för att jag hatar att inte känna någonting alls. och det kommer av någon anledning naturligt att bli ledsen istället för glad.
Resident Evil
Ska man våga titta på Resident Evil själv hemma, eller? Jaaa. Den är inte så läskig. Mer typ... äcklig. Fast får inte glömma att jag har svårt för såna där äckliga, sega zombies. Måste de gå så läskigt? Blir ju fan nervös.
Dumma zombies.
Dumma zombies.
...
Jag hatar när man blir arg på någon/något och inte vet vad man ska göra av ilskan. Visst man kan skälla ut personen i fråga (om det nu handlar om en person) men det är inte alltid som det hjälper. Och man är fortfarande lika besviken och upprörd efteråt. Just nu orkar jag inte skälla. Jag blir bara arg, ledsen och besviken. Och trött. Fan då.
känns ju jävligt seriöst
jag blir pissed ibland. PISSED.
ååååååååååååååååååh.
ååååååååååååååååååh.
